Kickboxning

Stående kampsport med gemensamma regler

I ett historiskt perspektiv så skapades kickboxningen för att olika stilar inom stående kampsport skulle kunna mötas under gemensamma regler. En japansk variant av kickboxning med rötter i muay thai/thaiboxning uppstod i slutet på 50-talet.  Senare uppstod en amerikansk variant som utgick från kampsporten karate och klassisk boxning på 70-talet. Det ansågs att karate hade bäst bentekniker och att boxarna hade bäst handtekniker, utifrån vilket en viss gemensam stil utvecklades.  I dag är kickboxning en egen sport och idrott, men fortfarande inte en enhetlig stil. Det är istället ett samlat regelsystem, vilket numera även har utvecklats till flera tävlingssystem.

Japansk kickboxning skiljer sig väldigt litet från sitt ursprung i muay thai. Reglerna är väldigt lika i både stilarna, som till exempel att man får ta grepp runt hals, samt använda armbågar, knän och skenben. Det är tillåtet att sparka under midjehöjd.

Den amerikanska versionen av kickboxning tillåter däremot inte sådana tekniker, utan tillåter bara slag med knytnävar eller sparkar med fötter över midjehöjd. Ibland tillåts även användning av skenbenen men det är väldigt sällsynt.

Kickboxning hos Tyresö Kampsport

På Tyresö Kampsport tränar vi kickboxning som motionssport för att utveckla sig själv, både sin fysik och sin mentala styrka, men man kan också ha som mål att tävla. Vi satsar på en god kamratskapsanda i klubben och har även som ambition att det ska vara roligt att träna.

Stilar som kan räknas till kickboxning

Internationellt används ofta kickboxning som ett samlingsnamn för kampsporter som innehåller slag och sparkar. Nedan följer några, men det är dock inte säkert att utövarna av dessa stilar själva anser att deras stil är en form av kickboxning.

  • Adithada (Indisk kampsport) – En kampsport som tillåter användning av knän, armbågar och pannan/skallen.
  • Lethwei (Burmesisk kampsport) – Traditionell burmesisk kampsport med starkt fokus på knän, armbågar och skallningar. Vilken kroppsdel som helst kan användas till att slå med eller slå på. Kallas också för bando kickboxning.
  • Pradal Serey (Khmerisk ”Kambodjansk” kampsport) – Möjligen en föregångare till muay thai med fokus på armbågstekniker.
  • Gwon-gyokdo (Koreansk kickboxning) – En mix av muay thai och taekwondo. Denna kampsport är också känd som ‘kyuk too ki’ i vissa delar av Korea.
  • Muay Thai (Thaiboxning) – Traditionell thailändsk kampsport med starkt fokus på knä- och armbågstekniker.
  • Muay Boran – Föregångare till muay thai, som även tillåter skallningar.
  • Japansk kickboxning – Liknar muay thai mycket, men med ett annat poängsystem. Den första kampstilen som använde begreppet ”kickboxning”.
  • Amerikansk kickboxning – Anses generellt likna en blandning av karate och klassisk boxning. Ej tillåtet att sparka under midjehöjd.
  • Savate eller Boxe française (Fransk kampsport) – Växte bland annat fram ur gatuslagsmål i Paris och slagsmål mellan sjömän i hamnarna i södra Frankrike. Tillåter att utövarna använder skor. Endast sparkar med fötterna tillåtna, ej sparkar med knän eller skenben.
  • Sanshou/Sanda (Kinesisk kampsport) – En kampkomponent av wushu/kung fu, som innehåller sparkar, slag, kast, svepningar, grepp, boxnings- och sparktekniker, men även blockeringstekniker.
  • Shoot boxing – En japansk form som skapades 1985 av en kickboxare. Det är tillåtet med kast och grepp stående, liknande sanshou.
  • Yaw-Yan (Filippinsk kampsport) – Sayaw ng Kamatayan (Dance of Death) är det korrekta namnet för yaw-yan, en filippinsk kampsport som utvecklades av Napoleon Fernandez. Den liknar muay thai på vissa sätt, men skiljer sig i hur höften vrider sig i rörelse och även i hur sparkarna skär nedåt.

Comments are closed.