Kickboxning

Många kampsporter har en lång historia, men det är samtidigt höljt i historiens dunkel hur de uppstod eller när de kom till. Detta gäller till en viss del också för kickboxning, men det finns ändå en slags tidpunkt när man kan säga något om hur kickboxningen i modern tid skapades.

Från början till mitten av 1950-talet så reste boxningsentusiasten och boxningspromotorn Osamu Noguchi världen runt för att se populära boxningsmatcher. Han blev då mycket intresserad av boxningsstilen som användes i Thailand, muay thai.

Samtidigt började en man vid man Tatsuo Yamada, skaparen av Niho Kempo Karate-do, också att intressera sig för muay thai, eftersom han sökte en kampstil där motståndarna kunde mötas med fullkontaktregler för sparkar och slag, då detta inte är tillåtet i karate. Runt 1959 skapade Tatuso Yamada något som han kallade för karate boxning, men detta fick inte någon större spridning utan var en ganska okänd sport.

Tatsuo Yamada och Osamu Nogachi möttes till slut, eftersom de var några av få människor i Japan som var intresserade av muay thai, och de samarbetade för att organisera muay thai vs. karate matcher för intresserade kämpar. Det var i det sammanhanget som Osamu Noguchi myntade begreppet kickboxning, och efter ett antal matcher så började den nya kampsportens popularitet sakta att stiga. Det var så den japanska kickboxningen uppstod.

Japansk kickboxning skiljer sig väldigt litet från sitt ursprung i muay thai. Reglerna är väldigt lika i både stilarna, som till exempel att man får ta grepp runt hals, samt använda armbågar, knän och skenben. Det är tillåtet att sparka under midjehöjd.

Den amerikanska versionen av kickboxning tillåter däremot inte sådana tekniker. Amerikansk kickboxning fick en modernare form, som bara tillåter slag med knytnävar eller sparkar med fötter över midjehöjd, ibland tillåts även användning av skenbenen men det sistnämnda är väldigt sällsynt. Generellt så anses amerikansk kickboxning mer likna en blandning av karate och klassisk boxning än en variant av muay thai.

Amerikansk kickboxning blev först känt under namnet fullkontakt karate eller karate med fullkontaktregler. Ibland har det även kallats fullkontakt tae kwon do. På 1960-talet fanns det i USA några få kampsportsutövare som arrangerade eller gick några enstaka matcher i fullkontakt karate. Dessa brukar anses vara pionjärerna inom amerikansk kickboxning, och det var Count Dante (John Keehan), Ray Skarica och Maung Gyi från Burma som utövade burmesisk kickboxning, bando.

Den amerikanska kickboxningen skapades alltså av kampsportsutövare som ville mötas i fullkontaktmatcher, vilket till exempel karate inte erbjöd. En annan orsak var att karate- och tae kwon do-stilar ville tävla under gemensamma regler. En av dessa kamsportsutövare var Joe Lewis, som från början av 1970-talet såg till att det sattes fokus på fullkontakt karate.

Joe Lewis började inte träna kampsport förrän han tjänstgjorde i amerikanska armén (United States Marine Corps USMC) och var stationerad på ön Okinawa. Där tränade han Shorin-Ryu karate. Det sägs att han tog svart bälte på några månader. När han var tillbaka i USA tränade han jeet kune do med Bruce Lee. Joe Lewis tävlade i karate under några år, men var frustrerad över att det inte förekom någon fullkontakt.

Till slut fick han 1970 gå en fullkontakt karatematch mot Greg Baines. Joe Lewis vann på knock-out. Det var under den matchen som kommentatorn upprepade gånger kallade matchens kampsportstil för amerikansk kickboxning, ett begrepp som sedan dess började användas istället för fullkontakt karate. Fler matcher arrangerades efter detta, fast det inte var så lätt att enas om regelverket, men kickboxning växte med tiden fram som en egen kampart.

Andra kända namn inom amerikansk kickboxning som kom fram på 1970-talet är Bill ”Superfoot” Wallace, Benny ” The Jet” Urquidez (som tog svart bälte i nio olika kampsporter) och Jeff Smith.

Det finns olika stilar som brukar kallas för kickboxning. Nedan följer några, men det är dock inte säkert att utövarna av dessa stilar själva anser att deras stil är en form av kickboxning.

Stilar

Kampsportsstilar som brukar kallas för kickboxning är bland annat:

  • Adithada (Indisk kickboxning) – En form av kickboxning som tillåter användning av knän, armbågar och pannan/skallen.
  • Lethwei (Burmesisk kickboxning) – Traditionell burmesisk kampsport som numera har utvecklats till en omtyckt form av kickboxning, med starkt fokus på knän, armbågar och skallningar. Vilken kroppsdel som helst kan användas till att slå med eller slå på. Kallas också för bando kickboxning.
  • Pradal Serey (Khmerisk ”Kambodjansk” kickboxning) – Möjligen en föregångare till muay thai med fokus på armbågstekniker.
  • Gwon-gyokdo (Koreansk kickboxning) – En mix av muay thai och tae kwon do. Denna kampsport är också känd som ‘kyuk too ki’ i vissa delar av Korea.
  • Muay Thai (Thaiboxning) – Traditionell thailändsk kampsport som har blivit en mycket populär form av kickboxning, med starkt fokus på knä- och armbågstekniker.
  • Muay Boran (Ålderdomlig boxning) – Föregångare till muay thai, som även tillåter skallningar.
  • Japansk kickboxning – Liknar muay thai mycket, men med ett annat poängsystem. Den första kampstilen som använde begreppet ”kickboxning”.
  • Amerikansk kickboxning – Anses generellt likna en blandning av karate och klassisk boxning. Ej tillåtet att sparka under midjehöjd.
  • Savate eller Boxe française (Fransk kickboxning) – Växte bland annat fram ur gatuslagsmål i Paris och slagsmål mellan sjömän i hamnarna i södra Frankrike. Tillåter att utövarna använder skor. Endast sparkar med fötterna tillåtna, ej sparkar med knän eller skenben.
  • Sanshou/Sanda (Kinesisk kickboxning) – En kampkomponent av wushu/kung fu, som innehåller sparkar, slag, kast, svepningar, grepp, boxnings- och sparktekniker, men även blockeringstekniker.
  • Shoot boxing – En japansk form av kickboxning som skapades 1985 av en kickboxare. Det är tillåtet med kast och grepp stående, liknande sanshou.
  • Yaw-Yan (Filippinsk kickboxning) – Sayaw ng Kamatayan (Dance of Death) är det korrekta namnet för yaw-yan, en filippinsk kampsport som utvecklades av Napoleon Fernandez. Den liknar muay thai på vissa sätt, men skiljer sig i hur höften vrider sig i rörelse och även i hur sparkarna skär nedåt.

Det finns många ytterligare varianter av dessa stilar, samt även kombinerade stilar som används i speciella tävlingar (t.e.x. K-1).

Kickboxning Sverige

I Sverige finns både light contact-tävlingar (med eller utan lowkick) och full contact-tävlingar (med eller utan lowkick) i kickboxning och det stora flertalet tävlar i light contact där man inte får träffa med full kraft.

Reglerna i kickboxning liknar de som finns i vanlig boxning. Man får träffa på kroppens och huvudets framsida med foten eller med handen. Man får bara träffa ovanför midjan i grundreglerna men i lowkick grenarna får man även träffa på låren. Matcherna pågår i 3×2 minuter med en minuts rondvila. Man har samma skydd som i amatörboxning, med den skillnaden att man naturligtvis också har skydd på foten och på skenbenet.

Trots att kamparten växte fram ur en vilja att tävla är det dock bara 10% av utövarna som tävlar – resten är motionärer. C:a 20% är kvinnor men andelen ökar.

Comments are closed.